Hilmer var där! En podd om och kring Hilmer Borgeling.

Den 18-20 februari 1930 gjorde Hilmer sina första 20 inspelningar med Paul Godwin för Polyphon i Berlin. Mycket är sig likt; sjömansvisor, charmörschlager, sentimentalt och hawaiiromantik. Men med Godwin och Polyphon blir det ändå en ny nivå. Och vad var Berlin för en stad i februari 1930? Vad ekade från det som varit och vad kunde man ana av det som skulle komma? Även Alpens ros får vara med!

Hilmer sjöng in åtta schlager med text av Nils Ferlin. Ferlin skrev de flesta av sina schlagertexter innan han slog igenom som poet. Hur hängde den delen av hans produktion ihop med dikterna han skrev? Hur såg han själv på seriös och populär kultur? Jenny Westerström har forskat om just det. Dessutom får du veta allt (eller i alla fall det lilla som finns att berätta) om när Hilmer fick göra specialeffekterna vid en hemlig inspelning där Ferlin är med. Hilmer var - som så ofta - där!

Första delen om Hilmers 1930 blir också den andra och avslutande om Hilmers samarbeten med Svasse Bergquist. Svasse-experten Fredrik Tersmeden är vår sakkunnige guide, precis som tidigare. Dessutom gör jag ett försök att - så gott det nu går - återskapa en av de radiorevyer som Svasse gjorde och där Hilmer var med. 

I tjugotalets sista självande minut blir Hilmer oförglömlig - utan att knappt någon vet om det. Han är inne på sitt andra år som plattcharmör och den här hösten gör han ytterligare knappt 90 grammofoninspelningar, fyller 26 år och förlovar sig med Signe. Heja Hilmer!

Massinsjungningar i Berlin och ännu en revy för den alltmer omtalade charmören. Dessutom ett välkommet besök av poddens ur-gäst Fredrik Tersmeden som berättar om revymakaren Svasse Bergqvist, som är en del av Hilmers revyframgångar denna sommar. Fröken Pardon på längden och tvären, och mycket annat som vanligt.

Nu snurrar det på runt Hilmer. Eller så kanske det är Hilmer som snurrar på. Snurrar gör det i alla fall. Året 1929 är fyllt av både grammofonisnpelningar, revyer på scen och revyer i radio. Det här avsnittet är fyllt till bredden med vad han hade för sig under årets första fyra månader. Massor av musik, hyllande och sågande recensioner, danskurser, glömda kuplett-verser med mera.

När året 1928 sluts har Hilmer varit grammofonsångare i drygt nio månader - och redan då har han hunnit sjunga in 125 låtar som ges ut på skiva. Han hann också med att sjunga i radio, kommentera boxning, uppträda på krogar i stockholm och på biografer i Norge. Dessutom vann hann en simtävling och så fick han rösta för första gångan. Fullmatat avsnitt.

Det finns olika åsikter om i vilken mån man ska försöka tvätta rent ljudet på gamla stenkakor när man digitaliserar dem eller ej. Oavsett uppfattning är nog alla överens om att man kan tvätta för mycket, så mycket så att det snarare blir mindre kvar av det man försökte få fram mer av. Möt Torbjörn Ivarsson som efter ett långt yrkesliv i ljudets tjänst nu ägnar en massa tid åt att både tvätta gammalt ljud och att fundera över hur mycket tvätt de gamla ljuden tål.
Och så får du förstås möt Hilmer, i såväl knastrig som tvättad dräkt. 

Äntligen blir Hilmer den grammofonartist som han ska bli känd som. Och han kastar sig in i branschen med frisk aptit. Vid två besök i Berlin, i mars och maj sjunger han in 48 låtar som ges ut på skiva nästan omedelbart. Och så får du en glimt av det nya Stockholm City som växer fram under slutet av 20-talet. En händelserik vår.

När Hilmer träffade sin sin blivande hustru, dansaren Signe Malmberg, hade hon ett betydligt finare CV än vad han hade. Hon hade nämligen turnerat med den internationellt kända Svenska baletten i såväl Europa som i Amerika. Poddens hus-historiker Mats Hayen är tillbaka i och guidar oss i berättelsen om Svenska baletten och dess skapare Jean Börlin och Rolf de Maré. Och så får du ymnigt med smakprov på hur den svenska dagspressen vid tiden såg på såväl dansare, dansöser och Svenska baletten.